Ingen går helt säker när man har att göra med en sådan här man. De är experter på att utåt sett visa en charmerande fasad - när det tjänar deras syften. Men om det inte tjänar deras syften, kan även utomstående få sig en dust av hot och repressalier över sig. Denna man är en rättshaverist i högsta grad. Jag tänkte därför berätta vad just denne man åstadkom under några års tid. Det som jag känner till. Detta för att varna er läsare för att gå in i leken med män som denne.

Det började egentligen redan i början av vårt förhållande. Minns ni, att jag berättade att denne man adopterade sin förste frus barn, som kommit till genom otrohet? För att adoptionen skulle kunna gå igenom, krävdes en socialutredning om barnets situation. Det underliga var, att under denna socialutredning gjorde det sociala inga hembesök hos oss och jag blev aldrig kallad till möte för att visa vem jag var. Jag har därför undrat i alla år, om det kan ha varit så, att min man undanhöll min existens från det sociala. Barnet ifråga var 1,5 år gammalt då jag kom in i bilden.

Under denna socialutredning, blev socialchefen och den handläggare som var inblandade i ärendet, tveksamma till om mannen jag levde med skulle få adoptera barnet ifråga. Detta efter ett utspel från min man. Jag minns när han kom hem från ett specifikt möte och briljerade om hur han satt dit både handläggaren och socialchefen. Han berättade hur han vid upprepade gånger hade frågat dem om hur de trodde att ett 7-årigt barn skulle tackla att plötsligt förlora den enda pappa det kände till. Han upprepade i sina utlägg "7 år" ett antal gånger. När till slut både handläggaren och socialchefen svarade att "nja, det klart, det kanske vore tufft", då satte han in sin stöt.

"Ni är ju inte ens pålästa på fallet! Ni reagerar inte, då jag säger att barnet är 7 år gammalt, trots att det bara är 1,5!"

Efter det fick mannen både handläggare och socialchef emot sig. När ärendet gick upp i socialnämnden, avslog de adoption. Mannen gav sig inte. Han bestämde sig för att driva saken vidare till rättegång. En ung och precis nytillsatt domare blev tilldelad fallet. Huruvida det rörde sig om att mannen varit där och manipulerat det till att bli denne domare vet jag ej. Men för första gången i Sveriges historia, dömde denne unge, oerfarna domare till mannens fördel. Domaren gick emot vad socialnämnden beslutat om och beviljade adoptionen. Mannen som drev fallet, betalade inte ett öre för advokater och rättsprocessen. Det fick hans exfru göra som straff för att hon varit otrogen och försatt alla inblandade i denna situation.

Under alla år vi sammanlevde, gömde mannen alla de handlingar som rörde bråken med exfrun och denna adoption från min insyn. Jag antar att det beroedde på hans inställning, där han utttryckte att han "inte hade behov av vänner, för de kunde bara få hållhakar på en som de använde emot en". Han hade antingen inget förtroende för mig - eller också visste han om att han handlade på ett oärligt sätt, som han ville dölja. Den som känner mig, vet hur ärlig och lojal jag är. Men handlingarna förvarades ej i vårt gemensamma hem. Liksom han aldrig hade kasettbandet där han spelat in exfruns samtal med älskaren och där hon uttryckt att hon började misstänka att barnet var älskarens. Han måste ha haft en annan förvaring någonstans utanför hemmet. En förvaring som jag var medveten om men inte visste vart den fanns. Vad som ytterligare "förvarades" utanför hemmet vet jag ej.

När man lever med en sådan här man, lär man sig ganska snart, att inte fråga för mycket. Men när separationen blev ett faktum, behövde vi ändå reda ut det praktiska. Som låginkomsttagare och sjuk, insåg jag att jag behövde försöka ta tillvara på mina ekonomiska intressen. Jag hade ju också kommit in med mycket kapital som flutit in i det gemensamma boet. Mindre än ett år innan vår separation, stred han genom hot till sig att hälften av mitt dåvarande sparande skulle gå över i hans namn. Samtidigt skulle det sparande vi startat något år tidigare i hans namn, stå kvar i hans såklart. Jag insåg alltmer under denna tid, att pengar bara är pengar. Visst är det viktigt att ha en grundplåt och att känna en ekonomisk trygghet, men om man riskerar att bli illagjord eller kanske till och med förlora livet, då kan man släppa taget om allt.

Då exmannen hux flux lämnat vår gemensamma bostad samtidigt som han förvägrade en försäljning, kunde jag äntligen anlita mäklare som kunde gå in i bostaden för att göra en värdering. Jag valde två kvinnor från två olika mäklarbyråer och de värderade bostaden jag ägde till häften dagen efter det att mannen flyttat ut. De värderingar jag därigenom fick, kunde jag lämna till bodelningsförrättaren för att bevisa att bostaden var värd betydligt mer än det exmannen menat under pågående bodelningsprocess. Vid en senare försäljning visade sig priset hamna ganska så exakt på det som värderingarna visade, drygt 300.000 mer än vad exmannen lagt fram i den juridiska processen. Exmannen blev rasande över dessa två värderingar, som styrkte en tidigare värdering gjord från precis innan jag flyttade ut ur bostaden. Han kontaktade de två mäklarna och krävde att de skulle sätta ner det värderade priset och skulle de inte göra det, skulle han anmäla dem till mäklarsamfundet.

Vi hade också en gemensam kredit vid Statoil den dag vi flyttade ut. Jag har alltid varit skeptisk till krediter då jag vet att man får betala dyra räntor på dem. Men han förespråkade användandet starkt och jag gick till slut med på att öppna denna gemensamma kredit under vår samlevnad. Snabbt hade vi nått maxbeloppet på krediten och vi ansökte därför om en dubbelt så stor höjning av krediten. Jag fick klippa mitt kreditkort inför hans ögon i samband med att jag flyttade, men han tänkte fortsätta använda krediten trots att vi båda stod som ansvariga. Eftersom det rörde sig om någon tusenlapp tills vi nått maxbeloppet, tänkte jag att det gjorde detsamma. Det var inte värt att strida om saken. Det fanns viktigare ting än pengar. Det viktigaste var att jag kom därifrån.

Han använde de resterande tusenlapparnas kredit och avbetalade dem allteftersom. Men till slut började det strula. Han mailade mig plötsligt och berättade, att han avslutat vår kredit och att den därmed förföll till omedelbar betalning. Det rörde sig om runt 40.000 kronor varav jag skulle betala nästan hälften. Jag hade redan tidigare velat betala av det jag var skyldig och ville därmed utträda ur kontot, men det hade inte exmannen gått med på. Då kunde han omöjligtvis rent juridiskt genomdriva ett avslut långt senare, utan att jag var med på det, tänkte jag.

Jag ringde Statoil för att få klarhet i situationen. Jag fick veta, att han och hans nya sambo hade sökt en ny gemensam kredit vid Statoil, men fått avslag några gånger eftersom han redan hade en kredit tillsammans med mig. När de ansökt om gemensam kredit vid några tillfällen, valde SE-Banken/Statoil att låsa vårt konto och avsluta det, varmed det genast förföll till betalning. Man kan aldrig ha en personlig kredit hos dem tillsammans med två olika personer samtidigt. I denna veva, när exmannen nyttjat några tusen till på krediten efter att jag flyttat ifrån honom, och han skulle stå för något mer av den ränta som räknats fram av SE-Banken/Statoil, fick jag ett mail från exmannen, där han menade attt jag skulle stå för 75 % av räntan på dessa 40.000 Jag skulle alltså betala hans andel av räntan, tyckte han.

Jag berättade för personalen på SE-Banken/Statoil att jag långt tidigare hade velat avbetala min skuld och utträda ur kontot, men att exmannen förnekat mig det. Därmed gjorde jag och SE-Banken/Statoil en deal om att de skulle hjälpa mig utträda ur kontot om jag betalade av halva beloppet. Hur exmannen fick veta om denna deal med Statoil vet jag ej, men jag antar att det har att göra med det yrke och de kunskaper han har i telekommunikation. Jag betalade av det belopp som SE-Banken/Statoil räknat fram att jag var skyldig och väntade på en bekräftelse från dem att de mottagit min betalning och att jag därmed fått utträde ur kontot. Men denna bekräftelse dröjde. Jag kontaktade därför SE-Banken/Statoil igen för att höra vad som stod på. Det visade sig att exmannen hade fått nys om vad som hänt och att han ringt och hotat 5 anställda på SE-Banken/Statoil. De hade fått koppla in två företagsjurister på fallet och för att lugna ner exmannen, gick SE-Banken/Statoil med på att sänka det belopp som exmannen var skyldig dem. De sade, att de övervägde en polisanmälan på exmannen för de hot han riktat mot personalen och att det skulle kunna bli en rättslig process. Dock ansåg de att de handlat rätt i mitt ärende och jag fick min bekräftelse om utträde ur kontot.

Under den tid som bostaden stod tom, sket exmannen totalt i dess skötsel. En granne som såg att det alltid var jag som tog hand om allt, kontaktade därför exmannen via SMS eller mail och bad honom att komma för att tömma brevlådan. Det blev en ordväxling vad jag förstod och det slutade med att exmannen skrev något liknande:

"Ta av dig kjolen och kom ut och möt upp mig man mot man!"

Grannen valde efter det att dra sig ur bilden. Han sade att han inte ville utsätta sig och sin familj för fara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skriver under denna blogg anonymt för att kunna vittna om vad som hänt, utan att utsättas för repressalier. Några av er eventuella läsare vet vem jag är, men flertalet inte. Kanske skäms jag lite över mitt förflutna, som jag egentligen inte allti...

Jag berättar detta med mitt huvud buret i värdighet. Med ögon av kärlek riktade mot mig själv. Jag tänker: "Vad du har varit stark!". Ja, jag är stark. Och jag kan vittna om det som har hänt. Det finns personer i min omgivning som kan vittna om delar...

  Visst är det väl bra lustigt hur livet ändå kan bli? Jag minns en gång när jag och två väninnor i början av tonåren satt på en kulle och pratade om hur vi hoppades på att den första gången skulle bli. Jag minns hur vi pratade om vad vi trodde att...

    Det var lite om min bakgrund. Nu till vad som hänt därefter. Även om min publik kanske är liten, ställer jag mig nu ändå upp på scenen för att berätta en mardrömshistoria. Några av er som följer min berättelse, kommer inte att tro mig. Det ä...

Förhållandet stormade väldigt mycket då barnet var nyfött. Exmannen hade ju drivit igenom att jag skulle vara sjukskriven på heltid och att han därmed skulle kunna vara pappaledig varmed han kunde vara hemma på heltid. Det var inte bra för någon av o...