Direktlänk till inlägg 28 oktober 2015
Vittnesmål
Jag skriver under denna blogg anonymt för att kunna vittna om vad som hänt, utan att utsättas för repressalier. Några av er eventuella läsare vet vem jag är, men flertalet inte. Kanske skäms jag lite över mitt förflutna, som jag egentligen inte alltid varit skyldig till. Genom att berätta öppet, kan jag kanske försonas med vem jag är och vad jag varit med om. För på något vis är det ju så, att ju mer vi döljer och håller tyst om något som hänt oss, desto mer lurar vi kanske oss själva att det inte har hänt. Jag vill inte leva i en sådan förnekelse, för förnekelse är en typ av försvar som aldrig kan bära oss framåt.
Naturligtvis är jag ingen perfekt människa, utan har mina fel och brister precis som alla andra. Och visst handlar jag säkert fel ibland. Det är mänskligt. Men det jag tänker berätta här på min blogg, har jag ingen egentlig skuld i. Jag har bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle.
Idag lever jag med en tumörsjukdom. Många tror säkert att det är det värsta som drabbat mig men så är inte fallet. Det rör sig förmodligen om en godartad tumör som långsamt vuxit fram under 20-30 år. Visst mår jag dåligt och visst försvårar sjukdomen mitt liv. Men jag kommer förmodligen att överleva ett tag till. I alla fall tills den växer in i viktiga nerver och hjärna. Då kan jag bli ett kolli. Precis som jag kan bli ett kolli om den opereras bort och något skadas under operationen. Denna sjukdom är bara ytterligare en fas jag måste ta mig igenom.
Som person besitter jag en enorm drivkraft att ta mig vidare. Jag är en överlevare och mina instinkter har utvecklats så att jag alltid arbetar mig starkt upp ur de svåra livserfarenheterna. Det tär på mina krafter, men jag vet att jag alltid överlever. Det har jag alltid gjort. Det kommer jag att göra nu också.
Det jag tänker berätta för er, kan få er att undra, om jag bara har livlig fantasi. Men detta har varit min verklighet. En verklighet som varit så overklig att jag skämts och hållit tyst om den. Jag bär på familjehemligheter.
Jag berättar detta med mitt huvud buret i värdighet. Med ögon av kärlek riktade mot mig själv. Jag tänker: "Vad du har varit stark!". Ja, jag är stark. Och jag kan vittna om det som har hänt. Det finns personer i min omgivning som kan vittna om delar...
Visst är det väl bra lustigt hur livet ändå kan bli? Jag minns en gång när jag och två väninnor i början av tonåren satt på en kulle och pratade om hur vi hoppades på att den första gången skulle bli. Jag minns hur vi pratade om vad vi trodde att...
Det var lite om min bakgrund. Nu till vad som hänt därefter. Även om min publik kanske är liten, ställer jag mig nu ändå upp på scenen för att berätta en mardrömshistoria. Några av er som följer min berättelse, kommer inte att tro mig. Det ä...
Förhållandet stormade väldigt mycket då barnet var nyfött. Exmannen hade ju drivit igenom att jag skulle vara sjukskriven på heltid och att han därmed skulle kunna vara pappaledig varmed han kunde vara hemma på heltid. Det var inte bra för någon av o...
När man genomgått en misshandel, är det svårt att få ihop delarna av sig själv. Man kan liknas vid bilden, att man ser vissa stenar, men man ser ingen given väg att gå för att på ett bra sätt börja ett nytt liv. Vissa av stenarna verkar ligg...